Allt sedan jag klev in i en Glashytta första gången blev jag förälskad. Det fanns många fina glasbruksarbetare runt kring mig, några som är värda att minnas är Martin Branstedt och Tor Dovskog från Björkshults glasbruk.
Deras historier kring bruksmiljöer inspirerade mig att upptäcka och för alltid längta efter de småländska glasbruken.
I Gullaskruv mötte jag formgivaren Peter Kuchinke som lät mig experimentera bland glasflarnen.
  Nu hör jag Marta T i bakgrunden     

"- Han lät dig hållas ute i sliperiet, du var skiträdd för den varma glasmassan"..
"- Men Marta säger jag leende, vad vet du om glasmassans temperatur?"
"- Det kan väl inte vara så svårt med hetta, lite kunde du ha ansträngd dig, se nu hur det går för bruken när Torsten kommit dit"
Nu börjar hom med sina analyser och då kan kvällen bli sen..
"- Han har bara tid med Messingen och Outlet"

                                     "-Tar en kvällsmacka under tiden hon maler på"....det brukar nog Torsten också göra...

"- Om inte hon hade tagit honom, så hade jag gjort det", suckar Marta T
"- Nu är du så där inskränkt igen, man tar väl inte bara någon så där" förmanar jag
"- Det gör JAG, tar vad jag vill ha" skriker hon allt mera upprörd
"- Då hade inte Orrefors gått med minus, jag hade övertalat Torsten att lägga pengarna på bruket istället för Outlet i Kosta", aldrig ska svenska glasbruk få läggas ner och mängder av skickliga hantverkare bli utan arbete", agiterar Marta T
"- Regeringen borde ha stöttat", de kunde lägga några kronor till bruken", Jag ska "politikerisera" mig, fortfarande högröstad Marta T (Vad det kan vara)
"Nu tänker jag inte lyssna mer på dina utlägg", men JAG köper aldrig utländska glas, hellre second hand i Flygsfors, på Johans sliperi"...