Jag besöker ofta Kupan för en stunds reflektion och där finns de böcker som är till för mig. Så är det med allt, släpp taget, låt det komma som ska.
I går var Marta T med och hon hoppade upp i boklådorna.
Kan inte fatta hur vig hon kan vara.
"- Här hittar jag flera som vi ska ha" skriker Marta T över boklådorna
Hon roffar åt sig tre böcker, bara så där spontant som just HON kan göra

"- Cordelia Edvardsson är en klok och modig tjej, som skriver om att "Viska till vinden", men här ska det inte viskas mer" tycker Marta T. Trycker ner hatten och blänger
"- F.d lägerfånge i Auschwitz, en överlevare..skriver om att viska det till vinden", bekymrar Marta T sig. En liten rynka dyker upp.
"-  Är det så jag ska förändra, tona ner mig. Hur ska det gå till", Marta T letar förtvivlat i väskan efter parfymen, för att ta upp och skvätta över sig. Det gör hon alltid då hon upprörs över något.
Till mig säger hon, när jag inte tycker att det passar in, att skvätta ner sig med parfym, då vi talar om seriösa ting, att man behöver inte oseriösa sig bara för att man använder sig av parfym.
"- lLvet blir så jäkla tråkigt om du alltid måste göra det som passar in", skorrar hon
"- Koncentrationslägren fanns där och ingen klok person kan ifrågasätta det. Nu börjar hon arbeta upp sig på Kupan och folk samlas runt henne, småleende.
"- Marta T. Sluta!, ber jag henne, känner huvudvärken börja komma 

 "- Kan vi inte bara gå här och känna in vilka böcker vi behöver", stönar jag
Men hon står mitt i folkmassan och berättar om boken hon funnit
Jag bläddrar i boklådorna och försöker stänga ute den knorrande rösten
Hittar en japansk lyrikbok och läser titeln;
"- Körsbärsträdet", mumlar jag. Kadaitemplet i Kyoto, ett gråtande körsbärsträd och jag längtar plötsligt dit

Behöver balansera upp mina känslor och då passar lyrikboken utmärkt. Nu vill jag hem och jag drar Marta T med mig ut genom dörrarna, hon sprattlande med Cordelia Edvardsons bok om att Viska det till vinden.
Tänk om Marta t kunde börja viska lite. Men det verkar högst osannolikt.
"- Trodde jag inte om dig, alla människorna där inne ville lyssna på mig, de gillar MIG", rasar hon ut mot mig
"- Du tror allt handlar om dig", suckar jag
"- Vi ingår i något mycket större och då är du en liten del bara", förklarar jag
"- LITEN del, jag är ingen liten", fräser hon från ena mungipan
Kvällen kommer att bli lång, tänker jag. Hon kommer att hålla på med sin uttröttningstaktik som får mig att ge upp.
Fort hem och på med tekannan, det brukar få henne lugn

Du dansade bra redan då i slottsalarna, Claudius. En bilfilt svept över axlarna som en kejsares mantel och med en humor som överraskade. Slottsruinen en sommarkväll allt för länge sedan. Kul att du tittade in och kommenterade på min blogg.
Martha T vet inte om att jag är ute själv i kväll. Måste  komma iväg från henne, känna frihet och andas.
Hon är en bevakande och iaktagande collagefigur som skulle kunna bli reporter i direktsändning.
Hör någon som springer efter mig på gatan, de där struttande stegen som jag så väl känner igen. Inte i kväll, jag vill vara ensam.
Hon har med sig en bukett av tulpaner och frezia
"- Vem har du fått dom ifrån", undrar jag
 
"-Ja. det du. Men nu ler hon så där speciellt som hon har börjat göra sedan sälen flyttade in..
 
Sälen hjälper henne med inre analys och reflektion.

                                            
Jag skyndar mig hem till film och nybryggt te med henne i hasorna, sjungande; "- V ill ni se en stjärna, se på mig, ni får mycket gärna se på mig", mycket tankar om stjärnor för tillfället.  
Ska lägga henne i skokartongen när vi kommer hem, bland de andra collagefigurerna. Skokartongen fungerar som en teaterscen och där utspelar sig scener kopplade till  aktuella händelser med Marta T i huvudrollen.
Figurerna ingår i de aktuella collage som jag arbetar med, som uttrycks i text och bild i min  blogg  

Jag tolkar tecken och symboler och livet ler. Alla förfäder vill förmedla sin historia till mig och Marta T så att vi inte ska glömma...Men så kommer Marta T med sina inlägg;


 "- JAG, glömmar aldrig" skorrar Marta T
"-Den som glömmer historien är bara en liten lort" Hon slår i sina symbolböcker hela kvällen, skvätter med parfymen några gånger ute i badrummet, sedan blir allt tyst och stilla.
Hör en stilla gråt från henne, har altdrig tidigare sett henne fälla en tår, bara sett tårar spruta av vrede över orättvisor och förtryck. Men detta var en ny sida av henne.

   
"- Tänk vad historien vill förmedla till mig", suckar hon till sist
"- Jag har nog inte tagit till mig verkligheten, den har varit allt för skrämmande. Då är det lättare att förneka, låtsas som det inte har hänt", men det ska bli ändring på det morrar hon

 "- Vi kan ringa Lisbeth Salander, tycker Sigrid
"- Marta T struttar iväg över golvet, kastar sig över mobilen och ringer Lisbeth, som har nyss avslutat filmningen och är ledig att komma hit med första flyg. Hon har kapital och kontakter.

 Lisbeth, som nyss anlänt, försöker lugna Marta T som alltid dramatiserar. Kvinnorna sitter uppe hela natten och bloggar, skickar mail till kontaktpersoner och skriver inlägg. Lisbeth som är en duktig data hacker lär Berit att hacka sig in i inflytelserika personers nätverk och få viktig information över pågående aktioner.
"- Känns viktigt att agera, inte bara sitta hemma och dricka te, tycker Sigrid
"- Det ena utesluter inte det andra", skriker Marta T från badrummet, skvättandes med parfymen igen
"- Ingen lyssnar på torrisar", fnyser hon
"- Nu är teet klart", Marta T har dukat fram nybakta scones och sälen kommer farande och vill vara med och smaka.
Han är den charmigaste säl jag känner och han gillar fyren utanför mitt fönster. Fyrar belyser och guidar de som vill hitta hem.

  

  


Bland gummihandskar och ståltrådstrassel fann jag ro. Min själ minns grafikstudion på Årjängs folkhögskola med Kerstin Högstrand Nillson som pedagog. Den där lukten som är svår att beskriva, mörk och djupt ligger den i minnet..
Vi fick gå runt i kulturmagasinet nere i Bergkvara och då fick jag en längtan till grafiken. Ska maila till Kåre Holgerson och höra om jag kan vara där...

   

"- Ska du vara där och skita ner dig, komma hem med svartfärg och kladda ner", hör jag hennes skorrande röst bortifrån skokartongen.

    
Hon hoppar vigt upp ur den och struttar längst golvet, som bara hon gör, fram till mig och stirrar
"- Ingen klet här, så längre som jag bor hos dig", du får nöja dig med collagen"
"- Men Marta T, du skulle följa med till en grafikstudio, rista i en kopparplåt, gnida ner färgen i skårorna"...
Jag går igång och minns hur bilderna kom mig nära och att lägga tjocka papper i press och trycka ut...Åhh
"- Varför fick inte jag följa med till Årjäng, klagar Marta T"
"- Det var före din tid", förklarar jag
"- Inget kan vara före min tid",  f. Marta T och e. Marta T. Skriker hon upphetsat
"- Det låter misstänkt religiöst, nu är du ute och svävar"


"- Där är du svävandes med Kerstin Högstrand-Nilsson, i grafikstudion, henne gillade du mer än mig", avundsjukar Marta T sig som hon alltid gör när hon inte finns med i första rum
"- Vilken fruktansvärd oordning, vilket stök, hur går det att uträtta något effektivt och strukturerat där. fullständig kaos"
"- Varför kan du inte ordna upp saker och ting, bli lite mer robbotaktig, inte så dynamisk. Hur kan du fungera i ett arbetslag, mässar hon?"
"-Jaha du, det har jag frågat mig många gånger, det kanske jag inte gör heller"
 "- Jag är en fri och kreativ själ, mig går det inte att stänga in eller av"
"- Klarar inte av att bli styrd och tillsagd hur jag ska vara" förklarar jag
"- Hur ska andra kunna veta vilket kroppsspråk jag ska ha"?
"- Det klarar inte jag heller" fnyser Marta T och stryker mig hastigt över kinden, struttar iväg ut i badrummet och häller på sig parfym
"- Varför håller du på och skvätter på dig parfym hela dagarna", undrar jag
"- Måste lukta gott ifall sälen kommer"
"- Luktar den gott" undrar jag och nu känner jag att skrattet kommer bubblandes och befriande..
"- Sa jag sälen, menar den japanske mannen", fnissar hon

  När hon pratar om sälen och den japanske mannen då blir hon genast på gott humör.
"- Tänk vad fort det går att vända energierna och tänka om, säger sälen till söta Marta T...







 

Allt sedan jag klev in i en Glashytta första gången blev jag förälskad. Det fanns många fina glasbruksarbetare runt kring mig, några som är värda att minnas är Martin Branstedt och Tor Dovskog från Björkshults glasbruk.
Deras historier kring bruksmiljöer inspirerade mig att upptäcka och för alltid längta efter de småländska glasbruken.
I Gullaskruv mötte jag formgivaren Peter Kuchinke som lät mig experimentera bland glasflarnen.
  Nu hör jag Marta T i bakgrunden     

"- Han lät dig hållas ute i sliperiet, du var skiträdd för den varma glasmassan"..
"- Men Marta säger jag leende, vad vet du om glasmassans temperatur?"
"- Det kan väl inte vara så svårt med hetta, lite kunde du ha ansträngd dig, se nu hur det går för bruken när Torsten kommit dit"
Nu börjar hom med sina analyser och då kan kvällen bli sen..
"- Han har bara tid med Messingen och Outlet"

                                     "-Tar en kvällsmacka under tiden hon maler på"....det brukar nog Torsten också göra...

"- Om inte hon hade tagit honom, så hade jag gjort det", suckar Marta T
"- Nu är du så där inskränkt igen, man tar väl inte bara någon så där" förmanar jag
"- Det gör JAG, tar vad jag vill ha" skriker hon allt mera upprörd
"- Då hade inte Orrefors gått med minus, jag hade övertalat Torsten att lägga pengarna på bruket istället för Outlet i Kosta", aldrig ska svenska glasbruk få läggas ner och mängder av skickliga hantverkare bli utan arbete", agiterar Marta T
"- Regeringen borde ha stöttat", de kunde lägga några kronor till bruken", Jag ska "politikerisera" mig, fortfarande högröstad Marta T (Vad det kan vara)
"Nu tänker jag inte lyssna mer på dina utlägg", men JAG köper aldrig utländska glas, hellre second hand i Flygsfors, på Johans sliperi"... 

Mikael Wiehe har sedan Hoola Bandoola funnits vid min sida. Jag beundrar honom oerhört mycket.
För sina fina låtar och sin politiska styrka och MOD. Ha fegar inte ut för någonting.
I kväll
lyssnar jag på Mikael Wiehes; "Min Marie"
"Jag vänta på dig när jag var trött och sliten.
Jag vänta på dig när du va kall som is
Jag vänta på dig mitt i eftermiddagstrafiken
när jag varken hade pengar eller tid
Så var är du ikväll min Marie...

Kan det vara samma Marie som jag känner, hon som också har mod och är en närvarande positiv vuxen för de ungar hon dagligen möter.
Hon spelade handboll en gång i tiden och satt gärna modell under mina kroki övningar hos Finn juhl

   


  Men inte är det väl den Marie...såg i Barometern tidigt i morse det där collaget som alla pratar om.
Fast lite roligt var det i personalrummet den där morgonen när Sigrid kom in med ett leende på läpparna.
Säga vad man vill om den där Fi tjejen men hon står för vad hon gör och tecknar utan censur