Det är Carolina Gynnings nya parfym; "Go Girl" som Marta T svätter på sig när hon upprörar sig. Inlägg 2
På begäran uppger Marta T vilken parfym hon skvätter på sig när hon upprörar sig. Hon vägrar att bli tråkmåns.
"- Ingen lyssnar på torrisar, jag har genusperspektiv genom "Go Girl"s doft", dedikerar Marta T
"- Varför använder du den bara när du blir upprörd", undrar Sigrid
"- Parfym gör mig säker under raggsockorna", fnissar hon
"- Du skämtar om allvarliga ting, vi var på genusföreläsnig i dag, kände hur rummet vibrerade av känslor, du pratar om ytliga ting som parfymer. Verkar som du distanserar dig, säger Sigrid
"- Jag är varken ytlig eller distansig, det är bara som det verkar sig..Älskar mediabevakning fokus på mig, men under ytan finns det allvar och äkta känslor för de utsatta. Förstår du inte att människor kan ha ett yttre och ett inre skal" fnyser Marta T
"- Nu blir kvällen sen, kommer att få höra om hennes möten med de som säljer "Situation Stockholm" tidning som säljs till stöd för hemlösa. Mer om det en annan gång", Måste koka te och sedan lägga mig
Till Cardiff och Flatholm ska jag igen
Landade med flyg på Cardiff Airport, kände redan då att hit ska jag vända åter.
Utanför Cardiff finns en finns en ö som heter Flatholm
"- Jag drömmer om den ön, en resa dit på ett stormigt hav och sedan bara lycka"
Nynnar på Beatles låten; Here, there and everywhere..med Lisbeth och Marta T som har drucit sitt kvällste och försöker vara vänlig, men jag ser rynkan och med den struttande gång hon förflyttar sig till badrummet.
Jag vet vad hon gör där inne, skvätter med parfymen..
"- Nu vet jag varför du vill dricka te varje kväll, fnyser hon och kikar ut genom badrumsdörren""- Du tror så mycket och ska veta allt om hur jag tänker, klarar inte det i kväll, vill gå och lägga mig"
"- Och drömma om den där walesaren, han som bjöd dig på Stella öl", gnäller hon
"- Du får följa med till Flatholm när jag ska dit och måla", tröstar jag
"- Kanske jag åker på en sådan där projektresa själv framöver med dina kollegor" surar hon
"- Kan dela rum med henne som gillar att resa till Italien, hon gillar god mat och att kolla recept. Hon gillar även fotbollsspelare och matcher, så det du. Då kan du åka till din ö och sittta där med walesaren"..
"- Kan hända jag får se några matcher i Italien, förhandla om spelare till Kalmar FF", tröstpratar hon fortfarande stänkandes parfym i hela badrummet.
Jag ligger redan i sängen och ser sälen komma upp vid fyren på Flatholm i Wales
Underbara drömö Cordelia Edvardson och Marta T är på samma planet
Jag besöker ofta Kupan för en stunds reflektion och där finns de böcker som är till för mig. Så är det med allt, släpp taget, låt det komma som ska.
I går var Marta T med och hon hoppade upp i boklådorna.
Kan inte fatta hur vig hon kan vara.
"- Här hittar jag flera som vi ska ha" skriker Marta T över boklådorna
Hon roffar åt sig tre böcker, bara så där spontant som just HON kan göra
"- Cordelia Edvardsson är en klok och modig tjej, som skriver om att "Viska till vinden", men här ska det inte viskas mer" tycker Marta T. Trycker ner hatten och blänger
"- F.d lägerfånge i Auschwitz, en överlevare..skriver om att viska det till vinden", bekymrar Marta T sig. En liten rynka dyker upp.
"- Är det så jag ska förändra, tona ner mig. Hur ska det gå till", Marta T letar förtvivlat i väskan efter parfymen, för att ta upp och skvätta över sig. Det gör hon alltid då hon upprörs över något.
Till mig säger hon, när jag inte tycker att det passar in, att skvätta ner sig med parfym, då vi talar om seriösa ting, att man behöver inte oseriösa sig bara för att man använder sig av parfym.
"- lLvet blir så jäkla tråkigt om du alltid måste göra det som passar in", skorrar hon
"- Koncentrationslägren fanns där och ingen klok person kan ifrågasätta det. Nu börjar hon arbeta upp sig på Kupan och folk samlas runt henne, småleende.
"- Marta T. Sluta!, ber jag henne, känner huvudvärken börja komma 
"- Kan vi inte bara gå här och känna in vilka böcker vi behöver", stönar jag
Men hon står mitt i folkmassan och berättar om boken hon funnit
Jag bläddrar i boklådorna och försöker stänga ute den knorrande rösten
Hittar en japansk lyrikbok och läser titeln;
"- Körsbärsträdet", mumlar jag. Kadaitemplet i Kyoto, ett gråtande körsbärsträd och jag längtar plötsligt dit
Behöver balansera upp mina känslor och då passar lyrikboken utmärkt. Nu vill jag hem och jag drar Marta T med mig ut genom dörrarna, hon sprattlande med Cordelia Edvardsons bok om att Viska det till vinden.
Tänk om Marta t kunde börja viska lite. Men det verkar högst osannolikt.
"- Trodde jag inte om dig, alla människorna där inne ville lyssna på mig, de gillar MIG", rasar hon ut mot mig
"- Du tror allt handlar om dig", suckar jag
"- Vi ingår i något mycket större och då är du en liten del bara", förklarar jag
"- LITEN del, jag är ingen liten", fräser hon från ena mungipan
Kvällen kommer att bli lång, tänker jag. Hon kommer att hålla på med sin uttröttningstaktik som får mig att ge upp.
Fort hem och på med tekannan, det brukar få henne lugn
Jag gör som Daniel Alfredsson i Milleniumtrilogin, skapar trovärdiga collagefigurer
Jag skapar min "Lisabeth Salander" figur utifrån mina värderingar.
En orädd kvinnlig data hacker som vägrar bli ett offer för makt och förtryck. Det kan vara i vardagliga händelser likaväl som i större sammanhang.
Såg "Flickan som lekte med elden" på Biostaden igår. Gillar rollfiguren Lisbeth Salanders hängivenhet och total orädsla. Hennes framgång med datorer kan utifrån ett genusperspektiv tydliggöra kvinnors förmågor inom IT.
Vill se bilder i media på kvinnor inom data teknologin och min Lisbeth lär mig bli hacker och filmare
Under läsningen av Stieg Larssons Milleniumtrilogin skapade jag i collaget "Lisbeth Salander" som kom att ingå i flera av mina collagebilder. Hon fick gestalta den starka och orädda kvinnan och bli en förebild.
Bygger upp teaterscener med rekvisita av collage som jag skapat, figurerna ligger i en skokartong som den italienska krögaren Ernesto uppmärksammade. Jag satt med mina konstnärsvänner Raine och gunilla på krogen och jag hade med mig skokartongen, med inskriften TIAMO på locket. Kan inte italienska men det kan Ernesto som deklarerade med skrattet i ögonen; TIAMO. (Det betyder Jag älskar dig)
Så nu kan jag ett italienskt ord, kanske det viktigaste. För i Milleniumtrilogin finns det mycket av hat och våld. Jag är emot våld i alla former och förstår budskapet i filmen, men våld behöver inte mötas med våld. Det finns andra former. En skokartong kan skapa och sätta igån kreativa krafter.
Claudius för en kväll med te och möten
Du dansade bra redan då i slottsalarna, Claudius. En bilfilt svept över axlarna som en kejsares mantel och med en humor som överraskade. Slottsruinen en sommarkväll allt för länge sedan. Kul att du tittade in och kommenterade på min blogg.
Martha T vet inte om att jag är ute själv i kväll. Måste komma iväg från henne, känna frihet och andas.
Hon är en bevakande och iaktagande collagefigur som skulle kunna bli reporter i direktsändning.
Hör någon som springer efter mig på gatan, de där struttande stegen som jag så väl känner igen. Inte i kväll, jag vill vara ensam.
Hon har med sig en bukett av tulpaner och frezia
"- Vem har du fått dom ifrån", undrar jag 
"-Ja. det du. Men nu ler hon så där speciellt som hon har börjat göra sedan sälen flyttade in..
Sälen hjälper henne med inre analys och reflektion. 
Jag skyndar mig hem till film och nybryggt te med henne i hasorna, sjungande; "- V ill ni se en stjärna, se på mig, ni får mycket gärna se på mig", mycket tankar om stjärnor för tillfället.
Ska lägga henne i skokartongen när vi kommer hem, bland de andra collagefigurerna. Skokartongen fungerar som en teaterscen och där utspelar sig scener kopplade till aktuella händelser med Marta T i huvudrollen.
Figurerna ingår i de aktuella collage som jag arbetar med, som uttrycks i text och bild i min blogg
Symboler som minns
Jag tolkar tecken och symboler och livet ler. Alla förfäder vill förmedla sin historia till mig och Marta T så att vi inte ska glömma...Men så kommer Marta T med sina inlägg;
"- JAG, glömmar aldrig" skorrar Marta T
"-Den som glömmer historien är bara en liten lort" Hon slår i sina symbolböcker hela kvällen, skvätter med parfymen några gånger ute i badrummet, sedan blir allt tyst och stilla.
Hör en stilla gråt från henne, har altdrig tidigare sett henne fälla en tår, bara sett tårar spruta av vrede över orättvisor och förtryck. Men detta var en ny sida av henne.
"- Tänk vad historien vill förmedla till mig", suckar hon till sist
"- Jag har nog inte tagit till mig verkligheten, den har varit allt för skrämmande. Då är det lättare att förneka, låtsas som det inte har hänt", men det ska bli ändring på det morrar hon "- Vi kan ringa Lisbeth Salander, tycker Sigrid
"- Marta T struttar iväg över golvet, kastar sig över mobilen och ringer Lisbeth, som har nyss avslutat filmningen och är ledig att komma hit med första flyg. Hon har kapital och kontakter. 
Lisbeth, som nyss anlänt, försöker lugna Marta T som alltid dramatiserar. Kvinnorna sitter uppe hela natten och bloggar, skickar mail till kontaktpersoner och skriver inlägg. Lisbeth som är en duktig data hacker lär Berit att hacka sig in i inflytelserika personers nätverk och få viktig information över pågående aktioner.
"- Känns viktigt att agera, inte bara sitta hemma och dricka te, tycker Sigrid
"- Det ena utesluter inte det andra", skriker Marta T från badrummet, skvättandes med parfymen igen
"- Ingen lyssnar på torrisar", fnyser hon
"- Nu är teet klart", Marta T har dukat fram nybakta scones och sälen kommer farande och vill vara med och smaka.
Han är den charmigaste säl jag känner och han gillar fyren utanför mitt fönster. Fyrar belyser och guidar de som vill hitta hem. 
Bland grafikhandskar och trassel på Kulturmagasinets atelje i Bergkvara
Bland gummihandskar och ståltrådstrassel fann jag ro. Min själ minns grafikstudion på Årjängs folkhögskola med Kerstin Högstrand Nillson som pedagog. Den där lukten som är svår att beskriva, mörk och djupt ligger den i minnet..
Vi fick gå runt i kulturmagasinet nere i Bergkvara och då fick jag en längtan till grafiken. Ska maila till Kåre Holgerson och höra om jag kan vara där...
"- Ska du vara där och skita ner dig, komma hem med svartfärg och kladda ner", hör jag hennes skorrande röst bortifrån skokartongen.
Hon hoppar vigt upp ur den och struttar längst golvet, som bara hon gör, fram till mig och stirrar
"- Ingen klet här, så längre som jag bor hos dig", du får nöja dig med collagen"
"- Men Marta T, du skulle följa med till en grafikstudio, rista i en kopparplåt, gnida ner färgen i skårorna"...
Jag går igång och minns hur bilderna kom mig nära och att lägga tjocka papper i press och trycka ut...Åhh
"- Varför fick inte jag följa med till Årjäng, klagar Marta T"
"- Det var före din tid", förklarar jag
"- Inget kan vara före min tid", f. Marta T och e. Marta T. Skriker hon upphetsat
"- Det låter misstänkt religiöst, nu är du ute och svävar"
"- Där är du svävandes med Kerstin Högstrand-Nilsson, i grafikstudion, henne gillade du mer än mig", avundsjukar Marta T sig som hon alltid gör när hon inte finns med i första rum
"- Vilken fruktansvärd oordning, vilket stök, hur går det att uträtta något effektivt och strukturerat där. fullständig kaos"
"- Varför kan du inte ordna upp saker och ting, bli lite mer robbotaktig, inte så dynamisk. Hur kan du fungera i ett arbetslag, mässar hon?"
"-Jaha du, det har jag frågat mig många gånger, det kanske jag inte gör heller" 
"- Jag är en fri och kreativ själ, mig går det inte att stänga in eller av"
"- Klarar inte av att bli styrd och tillsagd hur jag ska vara" förklarar jag
"- Hur ska andra kunna veta vilket kroppsspråk jag ska ha"?
"- Det klarar inte jag heller" fnyser Marta T och stryker mig hastigt över kinden, struttar iväg ut i badrummet och häller på sig parfym
"- Varför håller du på och skvätter på dig parfym hela dagarna", undrar jag
"- Måste lukta gott ifall sälen kommer"
"- Luktar den gott" undrar jag och nu känner jag att skrattet kommer bubblandes och befriande..
"- Sa jag sälen, menar den japanske mannen", fnissar hon
När hon pratar om sälen och den japanske mannen då blir hon genast på gott humör.
"- Tänk vad fort det går att vända energierna och tänka om, säger sälen till söta Marta T...
som jag vill minnas formgivaren Bruno Mathssons hem ..Marta T och hennes japanska väninnor åker dit
Så vill jag minnas formgivaren Bruno Mathssons hem, ingen rivningskåk som förfaller. När jag läser artikeln från gårdagens Barometern blir Marta T som hon brukar bli, galen."- Hur kan kommunen eller människorna låta hans livsverk förfalla" Hennes japanska väninnor som är på besök reagerar också. De tror på japanskt vis, att andarna som finns i den fina designade villan inte gillar läget...
"- Vi åker dit och börjar med att varsamt ställa allt tillrätta"
"- Vad skulle Bruno säga om det" undrar Shadako"- Bruno och jag kommuniserar varje dag, fast på ett annat plan" förklarar Marta T
"- Han skulle gilla det, han hade lika många ideer som jag har", skryter Marta T
"- Vi vet att du har många tankar, men han var ju en formgivare, det är väl inte du?" undrar Naomi
"- Är inte jag, (Nu börjar det redan hetta till) Jag formger hela tiden, i vardagen och NU i skrivandet på bloggen" fnyser Marta T
"- Bruno satte sig en gång i en snödriva och utifrån den formen skapade han en mycket berömd stol", nu lägger jag mig in i debatten.
"- Jag gillar tanken att formge från en snödriva, en underbart fri ide som tyder på ett öppet sinne. Jag har sökt stipendium på Hanaholmen i Finland där jag ska jämföra finsk och svensk formgivning. Bruno kommer att gestaltas där tillsammans med mina collagefigurer""- Då tänker du alltså LÄMNA mig här, åka iväg utan mig" panikar Marta T upprört
"- Lugn, bara lugn. Nu är vi här och nu. Du ska ju iväg om en stund och renovera Brunos hus", dämpar jag henne
"- Tror du att det bara går att stänga av/ut mig så där, är väl igen robot" fnyser hon så där som bara Marta T kan. en fnysning som kommer långt innifrån och som kan trötta ut mig redan på morgonen.
Nu struttar hon över golven i min lägenhet där hon och de andra collagefigurerna bor i en skokartong"
"- NU, ska vi iväg, stannar inte en minut till här" skriker hon till japanskorna som förskräckt tittar på henne
De följer sakta henne ut genom dörren, sedan kommer hon tillbaka, kikar in, ler sitt underfundiga djupa leende...
"- Jag kommer tillbaka, Berit. Lämnar aldrig dig"
Det finns stunder som jag önskar att hon skulle lämna skokartongen, när hon är så intensivt närvarande och temperamentsfull...Men samtidigt så levande.
Jag tror på glasets magiska kraft...
Allt sedan jag klev in i en Glashytta första gången blev jag förälskad. Det fanns många fina glasbruksarbetare runt kring mig, några som är värda att minnas är Martin Branstedt och Tor Dovskog från Björkshults glasbruk.
Deras historier kring bruksmiljöer inspirerade mig att upptäcka och för alltid längta efter de småländska glasbruken.
I Gullaskruv mötte jag formgivaren Peter Kuchinke som lät mig experimentera bland glasflarnen. 
Nu hör jag Marta T i bakgrunden 
"- Han lät dig hållas ute i sliperiet, du var skiträdd för den varma glasmassan"..
"- Men Marta säger jag leende, vad vet du om glasmassans temperatur?"
"- Det kan väl inte vara så svårt med hetta, lite kunde du ha ansträngd dig, se nu hur det går för bruken när Torsten kommit dit"
Nu börjar hom med sina analyser och då kan kvällen bli sen..
"- Han har bara tid med Messingen och Outlet"
"-Tar en kvällsmacka under tiden hon maler på"....det brukar nog Torsten också göra...
"- Om inte hon hade tagit honom, så hade jag gjort det", suckar Marta T
"- Nu är du så där inskränkt igen, man tar väl inte bara någon så där" förmanar jag
"- Det gör JAG, tar vad jag vill ha" skriker hon allt mera upprörd
"- Då hade inte Orrefors gått med minus, jag hade övertalat Torsten att lägga pengarna på bruket istället för Outlet i Kosta", aldrig ska svenska glasbruk få läggas ner och mängder av skickliga hantverkare bli utan arbete", agiterar Marta T
"- Regeringen borde ha stöttat", de kunde lägga några kronor till bruken", Jag ska "politikerisera" mig, fortfarande högröstad Marta T (Vad det kan vara)
"Nu tänker jag inte lyssna mer på dina utlägg", men JAG köper aldrig utländska glas, hellre second hand i Flygsfors, på Johans sliperi"...
Marta T sitter vid havet filosoferar och ringer en kär vän
"- Längtar, måste ringa ibland. Sitter vid mörkt hav, slutat jobba. är här ett tag för mig själv och andas. Vill inte åka hem till ett tomt hus."- Ingen annan lockar och du är långt ifrån mig" dystrar Marta T
"- Jag finns här och väntar", hör Marta T, sin japanske vän säga i den raspande luren.
"- Kokar te som värmer dig när du kommer", säger han
Då kommer sälen fram som den alltid gör när Marta T behöver guidning, ler och dyker ner. Marta T vet att innan jul har hon fattat beslutet
.
Hon är det bästa jag vet...
Livet är härligt. Snart kommer dottern hem på besök och hon är det bästa jag vet...Vi äter långfrukostar och har sena "kura skymningsamtal" på nätterna. En av de viktigaste saker är att mötas i fina och djupa samtal och ibland bara sitta tysta och VARA.
Undrar om det är samma Marie....(som Mikael Wiehes)
Mikael Wiehe har sedan Hoola Bandoola funnits vid min sida. Jag beundrar honom oerhört mycket.
För sina fina låtar och sin politiska styrka och MOD. Ha fegar inte ut för någonting.
I kväll
lyssnar jag på Mikael Wiehes; "Min Marie"
"Jag vänta på dig när jag var trött och sliten.
Jag vänta på dig när du va kall som is
Jag vänta på dig mitt i eftermiddagstrafiken
när jag varken hade pengar eller tid
Så var är du ikväll min Marie...
Kan det vara samma Marie som jag känner, hon som också har mod och är en närvarande positiv vuxen för de ungar hon dagligen möter.
Hon spelade handboll en gång i tiden och satt gärna modell under mina kroki övningar hos Finn juhl
Men inte är det väl den Marie...såg i Barometern tidigt i morse det där collaget som alla pratar om.
Fast lite roligt var det i personalrummet den där morgonen när Sigrid kom in med ett leende på läpparna.
Säga vad man vill om den där Fi tjejen men hon står för vad hon gör och tecknar utan censur
Återser min "kärlek" på kvällspromenaden runt Kvarnholmen
Kan inte vara utan min nyfunna kärlek. 
"- Nu står den parkerad här igen, blir GALEN av längtan",
att jag aldrig kan glömma den läckra bubblan"
"- En bil kan man väl inte bli kär i", säger Marta T, men sånt händer mig hela tiden..
Ni som har läst min blogg tidigare har sett inlägget; "Att jag kunde bli så förälskad i någon annans...BIL"
Hör Marta T grymta om så lätt har du väl inte att bli förälskad..
"- Jag tror det är den där Claes Malmbergs bil", han ska visst komma hit till Kalmar Teater"
Men biljetterna till den föreställnigen missade du, dom var slut redan innan de släpptes. Men om jag känner dig rätt så fixar du säkert några"...
"- Han är som ett av de där paketen, som du inte har öppnat upp än", fnyser hon igen
Marta T gillar inte mitt symbolspråk eller att jag inte är tydlig, så hon förstår vad jag menar med allt.
"- Livet ska kunna bjuda in till nya och oväntade möten", förklarar jag
"- Gör som indianerna, tolka tecken i naturen", säger jag
"- Det har jag hört att den där Claes Malmberg gör, han är buddist, visst. Jag hört det någonstans.
Han skulle passa dig, tycker jag och din systerdotter..
På samma kvällspromenad, en symbol sprayad i asfalten.
Så är det hela tiden i livet om jag bara stillar mig och tar emot så finns dom där, små inristade bilder att föra över till Blogg och skissblock.
Att våga släppa in någon ny på arenan....
Marta T såg genast den lilla hunden på vernissaget i IOGT-lokalen.
"- Hundar brukar inte gilla mig", säger Marta T
Men den här hunden gjorde det. "-Verkar som om den kom från himlen", filosoferar Sigrid
"- Du tror på en annan värld än den jag tror på" mumlar Marta T, men jag ser attt hon tvekar..
"- Men jag ser att den lilla hunden ler och ljus tänds i hans stjärneögon"
"- Äntligen ser dom att jag kommer från den andra sidan", nu talar hunden
"- Ska bara göra ett kort besök här, har lite att uträtta"
"- Ska du bo hos mig, då måste du stanna för alltid", kräver Marta T osäkert
"- Du kan aldrig hålla fast någon som vill iväg, eller hålla avstånd när någon ny vill komma in i ditt liv", förklarar jag.
"- Kanske kan den lilla hunden lära både mig och Marta T att våga släppa in någon ny på arenan...
"Marta T går in som sponsor i Kalmar FF,"
-"Kolla, därnere på arenan, Rasmus Elm"
-"Är han tillbaka"?
-"Vilken utstrålning"!!!
-"Ser att Sigrid tecknar kroki, hon gillar fotbollspelarnas kroppar, men vet inte ett dyft om fotboll"
-"Henrik Rydström" är aldrig still såpass länge att jag hinner att dra en linje" klagar Sigrid
-"Har ni hört att Marta T funderar på att gå in som storfinasiär i Kalmar FF, fast hon inte har en krona"
-" Hon tror att lycka är en stor aktieportfölj"
-"Det är därför Rasmus är tillbaka, Nanne har blivit övertalad av Marta T, hon kan konsten att övertala"
-"Ja, vi vet ju varför hon vill det, har tänkt ha inneboende fotbollsspelare och köra tvättmaskinen med fotbollskläder, nätterna igenom"...
-"Jag kan inte förstå varför de behöver en massa sponsorer, till en ny arena", säger Marta T
-"Varför har ingen frågat mig"?, jag har massor av kapital
-"Men om jag ska sponsra, ska jag vara med och bestämma ALLT. Då ska det vara slut på exporten av spelare.
-"Bröderna Elm ska tillbaka, dom kan bo hos mig", muttrar Marta T
-"Men så fungerar det inte", förklarar jag
"Det fungerar som JAG bestämmer", säger Marta T."-"Den som har pengar, har makt, och pengar har jag"
-"Alla går inte att köpa" inte mig, säger jag
-"Det tror du bara, allt har ett pris, gäller bara att veta vilket DU har", fnyser Marta T....
Barometerns konstklubb väljer ett collage av "Sigrid" och Tina Jeppsson tar emot på redaktionen
Barometerns konstklubb valde ett collage av "Sigrid" i april
Jag var på Barometern i går och lämnade bilden. Marta T var sur redan tidigare. 
Nu börjar mitt bloggande få en blandning av fiction och verklighet. För de läsare som inte tidigare varit inne på min sida och tagit del av presentationen av bloggens innehåll så kan jag berätta att på min blogg har jag inslag med illustrationer av collagefigurer och tillhörande replikväxlingar.(Se även i Bloggportalen.se )
Forts;
-"Att dom kunde välja en bild på henne, Sigrid, framför mig", skriker Marta T till mig på kvällen innan jag skulle gå till Barometern och hälsa på Tina.
-"Men när dom var hemma hos mig och valde en bild, då fanns inte du med i mina collage"
-"FANNS inte jag med" skriker hon nu ännu högre, med sin gälla och torra röst
-"Jag har alltid funnits, och kommer att finnas, långt senare än dig", fortfarande upprörda Marta T
-"Nu är livet så Marta, att allt cirkulerar inte kring dig, även om du önskar det", förklarar jag lungt och stilla för att få slut på diskussionen
Men den fortsatte inpå sluttimmarna och det blev inte bättre under fredag em, då Marta T inte fick passera genom Barometerns säkerhetskontroll för besökare. Sigrid och Rödhjärtat passerade utan en kommentar men när det kom till Marta T, då blev det stopp.
-"Vad är det här för ett ställe", skriker hon igen
När jag förklarar det nödvändiga i att ha koll på besökare, blir hon ännu surare.
-"Du kan inte ställa till med en scen här, då begriper du väl att dom inte vill ha in dig här", lirkar jag..
-"Jag är faktiskt av släkten Tamm, vet dom inte det"
Nu börjar det urarta och jag lämnar henne och går upp med collaget till Tina, som alltid med ett leende och några kloka ord får mig att tro på det jag gör.
Hon har ett arbetsrum som jag gillar, bilder på väggarna berättar något om den personen som arbetar där.
Under sina intervjuer tar hon fram det unika och ser även bortom ordet.
Jag uppmärksammar speciellt en bild som barnbarnet gjort, en ung konstnärinna. Ett foto från en större tavla (detaljstudie)
I blandteknik; blyerts, broderi och akvarell. Trodde först att den var från Broderiakademins utställning. Så direkt och härlig i sitt uttryck!
Den hade Picasso gillat. Han strävade hela sitt yrkesverksamma liv efter det enkla. (det kunde inte ha varit lätt för en sådan komplicerad man)
Fortsätter blogga om Picasso en annan gång. Om honom finns det mycket att berätta.
Nu ska jag snart ut och vandra på Kvarnholmen och känna höstvinden mot mitt ansikte/Berit
Cora är en tidning med hjärta, säger Yvonne Ihmels
Visste väl att hon var "kattmänniska".
Yvonne Ihmels som är chefred. på tidskriften cora har ett ännu större hjärta, det kan jag verkligen intyga, efter alla tel samtal och mail mellan oss. Jag är en envis konstnär som ville få in material i cora, att hon inte tröttnade..Men hon var alltid lika vänlig och hittade på lösnningar, när mina fotocollage inte hade tillräckligt med pxlar. Vilken varm och samtidigt proffsig redaktör. Rosor till henne!! Röda förstås...
Att cora är en unik kulturtidskrift och som det är underbart att känna, bläddra i. Vilka bilder och texter. Ögongodis!!
Nu behöver tidningen sälja annonser inför bokmässan. Ett specialerbjudande på annons och även få med reklam på mässan. [email protected] Kontakta Yvonne Ihmels 070-8635361
Prenumerera och stöd en av de bästa kulturtidskrifter som finns att läsa. www.cora.se
Klart att Marta T måste ha sista ordet;
-"Skicka en cora tidskrift till "Rödhjärtat" istället. Hon tillhör den kulturella falangen!
-"Jag tänker då inte ta in en i min lägenhet", ropar Marta T
Alltid lika rädd att ta in nya influenser.
-"Katt har hon, den där Ihmels, visste väl det, en massa katthår som flyger omkring, som hemma hos Berit".
-"Dom borde tänka på miljön" istället för att sälja cora"
Ibland blir jag trött på Marta T, hon är så jäkla negativ jämt.
Sigrid ser fjädrar på Kalmars gator och ler..
Sigrid ser fjädrar på Kalmars gator och med ett leende lägger hon dem i fickan..går hem och läser i symbol boken,
Taoistisk, Schamanistisk och Keltiska utsagor;
Kraft och ljus, instinktiva kunskaper, magisk kraft och förbindelse med den andra världen.
I morgon är semesterns slut och väckarklockan ringer...
Att jag kunde bli så förälskad igen i någon annans....
Att jag kunde bli så förälskad igen, i någon annans......
bil.
Ser den varje dag på min promenad längst Kvarnholmen
Sms med bild till Dottra mi; "Den är min"
Snabbt svar; "Du har inte köpt DEN, det har du väl INTE gjort?...eller har hon det...("hör" jag genom sms)
Den är MIN, nästan", säger jag lågt.
-"Hon har inte köpt den", säger Sigrid till Marta T.
-"Det handlar bara om drömmar och längtan.
-"Kan hon väl få ha, säger Marta T, och för första
gången ser jag henne le...
Carolina Gynning "delar ut GULDKNAPPEN" till sin frisör Elizabeth på Preston Hair, och jag filosoferar och hänger upp inlägget i julgranen
Under Guldknappsgalan på Cirkus igår kväll delade Carolina Gynning ut en egen "guldknapp" till Elizabeth Sinnermark,;
"Min utsökta utmärkta frisör, Elizabeth på Preston Hair, som jag gick hit med i kväll"
Carolina är en generös och fin person som ofta delar med sig av sin framgång till andra. Förstår att de har många fina samtal som de kan mötas i under total sekretess. Elizabeth som är dottra mi, är en riktig mussla, men en av de finaste jag vet. I vissa musslor finns det pärlor, och de är extra svårta att öppna...
Carolinas kan verka vara lättare att öppna efter all mediabevakning, men där finns säkert vackra och hemliga bottnar som vi inte ska känna till. Roligt att läsa Carolinas blogginlägg www.gynning.net
Jag filosoferar och hänger upp inlägget i min julegran. Bakom allt glitter och "minglandepingel" finns det unika, gäller att stanna upp och känna in vad som är äkta eller bara "krimskrams". Det vet jag att ni båda döttrar, är kompetenta nog att klara.
Kram till er båda från en "reiki healande" mamma!
(Carolina har en liknande mamma, tror jag...)
Marta T och Sigrid vimmlade bland allt glittertangel. Marta skitsur för att hon inte fick guldknappen...
